My Sketches

För första gången tänkte jag nu vara med i torsdagstemat. Spännande.

 Veckans tema är Mode, blev en snabbskiss. Herregud, vad kvaliten är dålig. Det var så otroligt länge sedan jag använde scannern. Nåja, ni ser väl någolunda ändå, hoppas jag. Kan ju inte låte bli att ta fram skämskudden lite, men men.

Tack för att ni har tittat in här och för att ni bryr er!!

Fotomontage med kissarna Vegas och Tisse, och resten gjort förhand med ritplattan i Gimp. Inte perfekt men strunt i det, nu är det jul!!

Hoppas ni får en underbar julafton med mycket kärlek, omtanke och klappar! Stor kram och kärlek till er alla// Mia

Jag sitter just nu och väntar på att min sambo ska komma hem från sjukhuset. Det var nämligen så att vid 23-tiden ikväll så ringde min svärmor in till oss, och bad oss komma in då hon hade ont i bröstet och kände sig dålig. Vi gick in och då berättade hon att hon hade haft ont sedan 22. Det man ska gå efter vid bröstsmärtan är ju om det finns en förklaring till den och man känner igen den, vilket hon inte gjorde. Hon kan få några slags anfall, men detta håll ju på en 1,5 timme och det kändes obekant. Smärtan strålade även ut i ryggen. Eftersom det höll på längre än 15 min och hjärtrytmen var aningen oregelbunden (jag förbannar att jag inte hade blodtrycksmanschetten hemma så jag kunde tagit ett blodtryck!!), så bestämde vi oss för att ringa 1177. Sjuksköterskan ringde ambulans när hon hörde att det hållit på längre än 15 min, det är hon tvungen att göra när det gäller bröstsmärtor. Så ambulansen kom och killarna tog ett EKG, men inget tydde på att det var en pågånde infarkt, men de tog med henne in för säkerhets skull. Jag var tvungen att vara hemma med vovven, så här sitter jag nu. Sambon ringde nyss och sa att de tog massa blodprover men att det troligtvis inte är hjärtat, så det var ju skönt att höra. Men man blir ju så orolig, när man inte vet vad som händer med henne, men det känns bra att veta att hon är i goda händer. Nu hoppas jag att de tar hennes anfall på största allvar och reder ut vad som händer.

.

Den här zebran gjorde jag klar förut idag. Ursprungligen gjord i akvarell men herregud, vad dålig scannern är. Resultatet är ju inte alls detsamma som på pappret. Men jag har snabbt touchat till färgerna lite med min ritplatta. Lite bättre men inte klar, de rinnande ränderna var svåra att fixa med datorn i efterhand, rinnande akvarell ser ju lite bättre ut som på originalet om man säger så.

Jag blir lycklig av vintern, av glittrande snö som täcker den mörka marken och träden. Himlen är rosa, lila och blå och snön glittrar i harmoni med skyn. Allt är bara vackert, tyst och rofyllt. Jag älskar vintern.

Får massa pirrande känslor i kroppen och jag vill bara springa ut och kasta mig i snön och göra snöänglar. Vilket jag också gör ibland, när jag inte är sjuk som nu! Det gör ingenting att det är kallt, det är bara att klä på sig ordentligt. Sommaren ger mig inte alls samma lyckorus som jag känner nu. Visserligen kanske det beror på att sommaren faktiskt ger mig lite ångest, då man måste ta av sig kläderna som annars är så bra skyla sin kropp med. Ni som har läst min blogg förut vet ju att jag har ångest över mitt utseende och min kropp. Att jag känner mig, helt seriöst, fulast i världen.

Men strunt i det nu! Snö!!! Önskar att jag var frisk, så jag kunde sätta på mig mina längdskidor och ge mig ut i den underbara skogen och bara njuta av omgivningen och knarret under skidorna.

Får dock passa på att rita lite istället när jag inte är kry.

Stor kram på er! Jag instämmer förresten med en majoritet av er, jag måste slutföra mina teckningar. Bra att ni tjatar lite ;)

.

.

Just nu så är det oerhört svårt att få till något med pennan. Det är vid sådana här tillfällen jag INTE avundas de som är illustratörer till yrket. Vad fasen gör man när inspirationen tryter och det bildas en mental blockering? Troligen har man kanske fått verktyg att hantera det om man är utbildad. Lite tips, om inte annat.

.

Det är skumt det där med skapande, jag måste få utlopp för skaparlusten på något sätt. Just nu är det musik allt kretsar kring för mig. Jag börjar sakteligen få tillbaka min röst efter att ha ätit rätt dos av medicinen i en månad. Jag är inte så hes längre och kan träffa tonerna. Lycklig!

Jag skapar lite musik, det bara kommer. I förrgår så stod jag och diskade en ganska massiv disk och då bara kom det. Melodier och text. Bara sådär. Det konstiga är att det är saker som jag inte tänker på, men när orden och meningarna har bildats,  är det så självklart. Det är så jag känner utan att jag formulerat det i ord, knappt tankar, tänker jag och blir häpen. I förrgår kom det mycket om mitt förhållande som under åren har varit en berg och dalbana av känslor och tårar. Väldigt mycket smärta har jag (vi, men mest jag tyvärr) upplevt, men ännu mer kärlek. Vi båda har ju våra problem och bagage, så det kan bildas mycket friktion ibland. Ingen av oss har bra självförtroende, så det är där problemen ligger, tror jag. Mer om det någon annan gång kanske!

.

För tillfället har jag snöat in lite på The Verve. De är underbara. Melankoliskt och lite sorgset.

.

Som jag skrev i tidigare inlägg så har jag börjat på MÅNGA teckningar men inte haft någon energi att slutföra någon. Det här är inte ens alla!! Giv mig styrka någon..

.

Ha en trevlig helg!

Jag och min sambo satt och tittade lite på tatueringar och då fann jag den här. Vilken bedårande bild och fåglarna var otroligt söta. Jag har faktiskt ingen tatuering, har liksom aldrig känt något brinnande behov av det. Lite sugen har man ju varit då och då, men det är ju så definitivt. Ingen ångervecka där inte! Då ska det verkligen vara något meningsfullt och inget trendigt. En kompis till mig gjorde en skorpion(!?) i ljumsken och man kan väl säga att jag blev lite avskräckt. Hehe..

Jag måste säga att det finns många snygga och dessutom väldigt roliga tatueringar.

.

.

De här två tyckte Dennis var häftiga. Och visst var de det och jäkligt skickligt gjorda, men kanske inget man vill pryda SIN kropp med i all evighet, men roliga att titta på!

Som vanligt är det lite sisådär mig och min jäkla hälsa. Men jag är faktiskt en optimist och vid gott mod, det tror jag hjälper. Jag har 38,5°  i feber (vet inte varför, har ingen förkylning), men sitter just nu och fnittrar åt Hollywoodfruarna, så kan det vara.

De är förresten väldigt roliga, lite verklighetsfrånvända men väldigt underhållande. Jag förstår dem som castade serien, det är riktiga original och oerhört roliga karaktärer de valt till serien. Dock trampar ju inte alla omkring med fötterna på jorden, med oss andra, om man säger så. Men det är det är roligt, blir ju en ordentlig kontrast i förhållande till mitt eget liv.  Maria Montazami, hon verkar så genuin och snäll. Henne är skulle jag älska om jag träffade henne, det är jag säker på! Urmysig mamma har hon. Nästan lika gullig som min, men bara nästan.

Jag upptäckte precis en sak, jag älskar min Mac. Alltså älskar på riktigt.

Min sambo har en stationär PC, men gillar att lägga sig på soffan med min Macbook på bröstet och surfa.

Ibland, om man lägger lite tyngd på den högra delen av tangentbordet, så kan pilen flyga omkring hejvilt överallt. Pilen kan löpa lite amok. Dennis muttrar och svär åt min älskade Mac. Då händer det grejer inom mig. Likt en orkan som startar inom mig. Jag blir sur. Hur har han mage att klaga på en så underbar sak (jag har ju dessutom förklarat att han inte ska trycka ned höger sida!). Jag blir defensiv och tar ALLTID datorns parti. Ungefär lika lojal som om han skulle snacka skit om en familjemedlem. Hehe, jag älskar min Mac, nåde den som rackar ned på den. Okomplicerad och fungerar i princip alltid. Finns liksom alltid där, redo att stå till tjänst och öppna dörrar till inspirationen och berika mitt sinne. Vår kärleksrelation har varat i snart fem år och it´s still going strong! Once you go Mac (ändra uttalet lite) you´ll never go back!

.

Tack för att ni bryr er och läser även när jag är nere och har ont i kroppen, i själen.

Är inte ute efter sympatier men vill gärna förklara och urskuldra mig lite. När jag har så ont,

så tryter min inspiration och inläggen blir färre. Ibland har jag så ont i händerna att jag

faktiskt inte kan rita eller måla hur mycket jag än skulle vilja. Ursäkta för att jag uppdaterar

glest ibland!

Tack för att ni är så fina och ha en trevlig helg! Kram!

Skissade lite med kol och blyerts men kände lite som superduktiga HelloMiami att jag längtar efter lite färg. Så jag kladdade litegrann. Lite random och ogenomtänkt. Men men.

.

.

Så jäkla bra låt, det här. Eric Turner som gör hooken är ju helt amazing! Låten är bra men Eric Turner från indiebandet Street Fighting Man, gör den här låten fantastisk! Vilken röst och vilken falsett! Jag tror att amerikanska Eric Turner faktiskt bor i Sverige, tror att han är lärare. I vilket fall, han är grym!!!

Tinie Tempah feat. Eric Turner (borde vara tvärtom ;) - Written in the stars