My Sketches

Jag sitter just nu och väntar på att min sambo ska komma hem från sjukhuset. Det var nämligen så att vid 23-tiden ikväll så ringde min svärmor in till oss, och bad oss komma in då hon hade ont i bröstet och kände sig dålig. Vi gick in och då berättade hon att hon hade haft ont sedan 22. Det man ska gå efter vid bröstsmärtan är ju om det finns en förklaring till den och man känner igen den, vilket hon inte gjorde. Hon kan få några slags anfall, men detta håll ju på en 1,5 timme och det kändes obekant. Smärtan strålade även ut i ryggen. Eftersom det höll på längre än 15 min och hjärtrytmen var aningen oregelbunden (jag förbannar att jag inte hade blodtrycksmanschetten hemma så jag kunde tagit ett blodtryck!!), så bestämde vi oss för att ringa 1177. Sjuksköterskan ringde ambulans när hon hörde att det hållit på längre än 15 min, det är hon tvungen att göra när det gäller bröstsmärtor. Så ambulansen kom och killarna tog ett EKG, men inget tydde på att det var en pågånde infarkt, men de tog med henne in för säkerhets skull. Jag var tvungen att vara hemma med vovven, så här sitter jag nu. Sambon ringde nyss och sa att de tog massa blodprover men att det troligtvis inte är hjärtat, så det var ju skönt att höra. Men man blir ju så orolig, när man inte vet vad som händer med henne, men det känns bra att veta att hon är i goda händer. Nu hoppas jag att de tar hennes anfall på största allvar och reder ut vad som händer.

.

Den här zebran gjorde jag klar förut idag. Ursprungligen gjord i akvarell men herregud, vad dålig scannern är. Resultatet är ju inte alls detsamma som på pappret. Men jag har snabbt touchat till färgerna lite med min ritplatta. Lite bättre men inte klar, de rinnande ränderna var svåra att fixa med datorn i efterhand, rinnande akvarell ser ju lite bättre ut som på originalet om man säger så.

Jag blir lycklig av vintern, av glittrande snö som täcker den mörka marken och träden. Himlen är rosa, lila och blå och snön glittrar i harmoni med skyn. Allt är bara vackert, tyst och rofyllt. Jag älskar vintern.

Får massa pirrande känslor i kroppen och jag vill bara springa ut och kasta mig i snön och göra snöänglar. Vilket jag också gör ibland, när jag inte är sjuk som nu! Det gör ingenting att det är kallt, det är bara att klä på sig ordentligt. Sommaren ger mig inte alls samma lyckorus som jag känner nu. Visserligen kanske det beror på att sommaren faktiskt ger mig lite ångest, då man måste ta av sig kläderna som annars är så bra skyla sin kropp med. Ni som har läst min blogg förut vet ju att jag har ångest över mitt utseende och min kropp. Att jag känner mig, helt seriöst, fulast i världen.

Men strunt i det nu! Snö!!! Önskar att jag var frisk, så jag kunde sätta på mig mina längdskidor och ge mig ut i den underbara skogen och bara njuta av omgivningen och knarret under skidorna.

Får dock passa på att rita lite istället när jag inte är kry.

Stor kram på er! Jag instämmer förresten med en majoritet av er, jag måste slutföra mina teckningar. Bra att ni tjatar lite ;)

.

.

Just nu så är det oerhört svårt att få till något med pennan. Det är vid sådana här tillfällen jag INTE avundas de som är illustratörer till yrket. Vad fasen gör man när inspirationen tryter och det bildas en mental blockering? Troligen har man kanske fått verktyg att hantera det om man är utbildad. Lite tips, om inte annat.

.

Det är skumt det där med skapande, jag måste få utlopp för skaparlusten på något sätt. Just nu är det musik allt kretsar kring för mig. Jag börjar sakteligen få tillbaka min röst efter att ha ätit rätt dos av medicinen i en månad. Jag är inte så hes längre och kan träffa tonerna. Lycklig!

Jag skapar lite musik, det bara kommer. I förrgår så stod jag och diskade en ganska massiv disk och då bara kom det. Melodier och text. Bara sådär. Det konstiga är att det är saker som jag inte tänker på, men när orden och meningarna har bildats,  är det så självklart. Det är så jag känner utan att jag formulerat det i ord, knappt tankar, tänker jag och blir häpen. I förrgår kom det mycket om mitt förhållande som under åren har varit en berg och dalbana av känslor och tårar. Väldigt mycket smärta har jag (vi, men mest jag tyvärr) upplevt, men ännu mer kärlek. Vi båda har ju våra problem och bagage, så det kan bildas mycket friktion ibland. Ingen av oss har bra självförtroende, så det är där problemen ligger, tror jag. Mer om det någon annan gång kanske!

.

För tillfället har jag snöat in lite på The Verve. De är underbara. Melankoliskt och lite sorgset.

.