My Sketches

Den gjorde jag till mina föräldrar, efter att jag gjorde den nedan, till mamma. Den är från oss systrar Mia, Fia och Karolina, tror att det var på deras bröllopsdag för tre år sedan.

.

Nu är jag uppe sent igen, jag vet inte vad som händer i kroppen på mig. Det är lite läskigt faktiskt. På morgonen och förmiddagen är jag som en levande död. Jag har värk, svårt att hålla ögonen öppna, jag mår allmänt skit. På kvällen sätter systemet igång. Jag har inte vänt på dygnet, i morse var jag uppe 7.30 även att jag somnade alldeles för sent.  Det är på kvällarna jag målar, allt går fortare och bättre på kvällen. Nyss bakade jag muffins :) Helt snett. Ska bli skönt att få komma till Endokrin, på Vrinnevisjukhuset här i stan. Att åka till Stockholm för att utredas blir lite jobbigt i längden.

.

Ni får ursäkta att det är mycket sjukdom i bloggen just nu. Men jag har ju precis fått reda på att jag troligtvis varit sjuk i över 10-12 år så den insikten för med sig ganska många tankar. Funderar mycket på om allt skulle varit annorlunda om jag inte blivit sjuk. Energibristen har ju hållit mig tillbaka och sjukdomen har fört med sig så mycket bieffekter. Depressioner, fobier, isolering och ovilja att leva. De senaste åren har jag inte ens kunnat sjunga, på grund av att jag varit hes och mina stämband svullnat. Sorg. Språket har jag tappat, inte allt men mycket, både i skrift och tal. Glömska. När jag var borta så länge, så glömde jag bort bloggen. Glömde hur jag skulle göra för att komma in på den och mitt lösenord. Allt känns rubbat på något sätt. Framförallt så känns det som om min utveckling som människa stannat av någonstans på vägen. Underlig känsla. Men jag ska nog komma i fatt, det tror jag. Hoppas.

.

.