Plutten

Visst är vår lilla plutt söt?! Älskade, lilla Baileys. När man tittar man djupt i hans ögon ser man att det inte finns spår av ondska. Bara tillit och en hel massa kärlek. Det är det som är så fint med djur, det man måste vårda. De är inte onda av naturen. Det är villkorslös kärlek, de enda de vill ha av dig är kärlek. Mat och motion också förstås, som alla andra däggdjur. Ändå behandlas de i för många fall förskräckligt. Människor borde ta vara på hur underbara djuren är, som vår hund, han vill bara ha kärlek och närhet och lite kel. Jag tycker personligen att det borde införas körkort för att få ta hand om ett djur. Det smärtar att tänka på hur många människor som förstör något så vackert, som djurets kärlek till dig. Det gör ont att människor kan vara så elaka.
.
Vår vovve har haft många problem, med leder, hudinfektioner såsom klåda och skabb, analsäckar och bakterieinfektioner. Ormbett osv, the list goes on. Jag tror att Dennis räknade ut att han har kostat närmare 70 000 kr i mediciner och veterinärvård. Väldigt mycket händer med en så sprallig och livlig hund. Men då man har bestämt sig för att ta hand om djuret, vad det än är,  häst, katt eller hund, så måste man ta ansvar för det till fullo, även om det innebär att det kostar mycket. Det är dyrt med djur, men man måste alltid sätta djuret först. Allt för att djuret ska ha ett så drägligt liv som möjligt. Att han ska kunna röra sig som han vill utan att det ska göra ont, att han ska äta näringsriktigt, få en liten godbit då och då, och bara må bra! Man får så enormt mycket kärlek av husdjuren att man blir alldeles gråtfärdig, titta bara på hans blick en gång till. Ren kärlek.
.
.

Kissen i trädet

I dag har det varit en händelserik dag, puh. Är helt slut!  Min svärmor, som bor i huset bredvid ringde i morse med panik i rösten. Vår underbara lilla skitkatt Tusse, hade jagat upp hennes lilla livrädda katt i trädet. Tallen som han satt i, är väl ca 20 m hög och han satt nog i alla fall 10 m upp. Han satt och skakade, och  mjauade om vartannat. Var femte minut snubblade han till och ramlade nästan ned på berget, och jag höll på och kissa på mig av rädsla. Katten har blåsljud på hjärtat och är således inte lika stark som vanliga katter. Han är dessutom köpt från ett lokalt katthem, Fiahemmet så han har haft en tuff start på sitt liv och är väldigt rädd för allt och alla.
Då min svärmor är änka och ensam, är katterna Silver och Sotis nästan det viktigaste i hennes liv, så hon var ju fullt förståeligt helt förtvivlad. Jag sprang och hämtade stegen, och försökte få den att stå ordentligt mot trädet. Marken var dock så ojämn nedanför tallen, att det hade varit livsfarligt att gå upp på stegen utan att någon höll i ordentligt. Dennis jobbade och min svärmor är sjuk och inte så fysiskt stark.
Men plötslig kom älskade mamma, pappa och Karro, som räddare i nöden och hjälpte till att hålla stegen så jag kunde (trots höjdrädsla!!!) klättra upp och hämta Kissen. När jag kom upp tillräckligt högt, så hoppade han rakt över till mina axlar. Han klamrade sig fast om min hals för glatta livet, medan jag så försiktigt som möjligt, klättrade ned samtidigt som jag balanserade honom på axlarna. Jag blev överlycklig för att  han litade på mig tillräckligt för att förstå att jag kom för att hjälpa honom istället för att bli rädd och klättra ännu högre upp! Superduperglad!! Den glädjen jag kände har jag levt på hela dagen!! Min svärmor blev så jäkla överlycklig, så det blev ju en väldigt bra dag trots att den började så tokigt!
Nu ska jag gå och lägga mig! Natti natti sov gott, kära läsare !

Charmtroll eller monster?

Meet Kurries. Svårt att tro när man sett bildserien, men det här är faktiskt ett riktigt charmtroll. Otroligt kelig och är en sådan där kisse som ligger på armen när man ligger i soffan, så nära ansiktet som möjligt. Det är Dennis kisse från början men man kan inte annat än älska den här sötnosen. Han gillar dock att bossa ibland!
            
            
            
BTW. Bloggen krånglar så jag har lite problem med kommentarer och att överhuvudtaget publicera inlägga. Detta tog ca 5 timmar att lägga upp. Och fönstret stängs ned konstant (Safari) när jag skriver inlägg... IRRITERANDE!

Vår lilla (stora) vovve...

Det här är Bailey's vår fina hund. Lite alkoholklingande namn visst,  men så är han döpt efter husses favoritlikör! Lägger upp lite bättre bilder så ser man honom lite tydligare.. Han är så otroligt svart så det är svårt att fota. Men visst är han vacker?

 Han kryper jämt upp tätt intill oss och han vill gärna sitta *I* knät. Kan vara en rätt rolig syn då han är en riktig bit på över 60 kg!! Snällare hund får man dock leta efter, han har aldrig gjort något av elakhet. Jag älskar den lilla grisen!




Bailey's

Hej!

Idag har jag inte kunnat skriva några inlägg! Jag har ju inte bloggat så länge, men är det normal att det krånglar så här mycket? Det började i natt efter jag hade skrivit det senaste inlägget och sedan har det bara fortsatt.

Vi har haft det bra idag. Dennis bror har en hund, Lady, som gärna vill busa med andra hundar. Så jag och Dennis åkte ned med Baileys, vår hund och lät dem busa av sig. Och som de busade. Baileys  långa tunga hängde ned från munnen som en slips när de var klara...
Hundar är bra underliga ibland. Det kan ju inte vara särskilt smaskigt att slicka i sig en annan vovves kiss? Likaså när de äter bajs, det är ett märkligt beteende. Jag menar, han får ju mat så han kan ju inte vara hungrig. Men det låter ekonomisk i och för sig. Hehe..
                                        
                                     Förbannat söt är han, men ganska snuskig alltså. Han kanske är i kiss och bajs -åldern.

Vegas

   Det här är Vegas min gulleplutt, en norsk skogskatt. Det är världens mysigaste katt men han kan nog också vara den mest hämndlystna katt jag stött på. Han tycker om busa, och då gärna med lite tuffare tag. 

   Han blir provocerad om man för handen mot honom försiktigt och sedan tar tag i honom och busar ordentligt. Går jag då därifrån, telefonen kanske ringer eller något liknande, så förföljer han mig och smyger på handen och väntar på första bästa tillfälle att "döda"  handen. Lite smått galen och aggressiv blir han,  fast på ett harmlöst sätt. Han är för rolig, hans blick riktigt lyser av dvävulskap. Han är ett riktigt rovdjur och det är tur att han är en innekatt annars skulle man nog aldrig höra fåglarna kvittra utanför. Han skulle tagit varenda en.
  När vi busat klart blir han världens goaste igen, han svarar på tilltal,  väntar på att bli borstad och är en gulleplutt!



                                        
                                         Visst har han en lite galen blick på det högra kortet? 

RSS 2.0