Älskar er...

Det här inlägget tillägnar jag min familj. Mamma, pappa, Fia och Karro. Jag älskar dem och de betyder otroligt mycket. De finns alltid där när man behöver hjälp. Tar jag ett snedsteg så finns de alltid där för att fånga upp mig. 

 Nu när man växer upp och ska bli vuxen, så kommer man på sig själv att längta tillbaka till den där bekymmerslösa tiden. En tid när ens största problem var att orka upp på morgonen för att hinna med den tidiga bussen till skolan, eller vad man skulle ha för kläder på sig. Man tyckte att allt var så tråkigt  och jobbigt då, men man hade det fantastiskt bra. Man uppskattade det inte då som man borde gjort, men att sitta i köket allihopa och dricka varm choklad på kvällen var faktiskt det mysigaste man kunde göra. 

 Tiden måste dock ha sin gång och man måste ta steget och flytta hemifrån.  Men det betyder inte att man inte längtar hem ibland för det gör man. Det betyder inte heller att jag inte älskar er, för det gör jag. Nu och för alltid!

                                         

Kommentarer
Postat av: Syster

Oh Mia, älskar och saknar dig med såklart! Jättefint inlägg, det berörde. Vi alla saknar dig med, glöm aldrig det! Puss, syster karro.

2009-07-17 @ 17:02:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0