My Sketches

Dagen irritationsmoment...

Jag blir uppriktigt sagt förbannad när jag läser vissa bloggar.

Nu ska jag öppna mig lite. Sedan jag var i 12-13 års-åldern har jag lidit av ätstörningar, i nästintill alla dess former . Jag har nog aldrig upplevt ett normalt förhållande, i alla fall aldrig ett avslappnat förhållande till mat. Antingen har det varit alldeles för lite eller så har det varit för mycket . Jag har haft anorexia och jag har haft bulimi, så jag vet hur jävligt man kan må. Det har alltid varit jag och sjukdomen, tills för ca 4 år sedan då jag bestämde mig för att söka hjälp. Det finns hjälp att få, så att inte acceptera den hjälpen är bara dumt. Innerst inne vet man att det är fel och att det inte är sunt i längden. Så ta chansen att må bra! Jag kämpar för att bli helt frisk och mår idag lite bättre.

 Jag tänka mig att det är många yngre personer, framförallt  unga tjejer som läser bloggar. Man är inte formad som människa, man söker sin identitet som 14-15-åring. Man påverkas av mycket.

  Att en större bloggare som till synes verkar ha allt, utseende, pengar och framgång i form av en stor blogg, då berättar hur man ska göra för att förbränna effektivt eller äta mindre är rent oansvarigt. Tänk steget längre. Att äta några skedar minikeso och några glas citronvatten eller dylikt, är inte OK! Jag har fog för det påståendet, jag har deltagit i en matgrupp i syfte att bli fri från ätstörningar och jag pluggar nu dessutom till sjuksköterska. Så låt inte de yngre läsarna tro det. Jag bagatelliserar inte problemet för jag vet att det är svårt, men man måste våga och orka ta tag i det. Om man ändå vägrar att söka hjälp, så behåll då de sjuka tankarna för er själva. 

 Man tror att man mår bra, men ingenting förändras egentligen av att gå ned 10 eller kanske 15 kg. Man tycker lika illa om sig själv oavsett. Man skadar sig själv och ju längre tid det går, desto svårare blir det att läka såren. Sök roten till det onda istället, för tro mig, det finns där.

                                                  

 

Först och främst, grattis till att du blivit fri från ätstörningar! Så starkt av dig!



Jag har heller aldrig haft ett normalt förhållande till mat. När jag var yngre, fram tills jag var ungefär 15 år åt jag nästan inte mat alls och var smärtsamt smal. Sen vände det åt andra hållet istället och jag kunde nästan inte sluta äta. Godis, snacks och snabbmat hela tiden. Så idag har jag en övervikt på 10 kg. Men jag mår absolut inte bra så heller. Det har gått så långt att jag tycker att det är jobbigt att vara naken framför min pojkvän.



Jag tror att jag mår sämre nu än vad jag gjorde som underviktig. Men jag är ändå vuxen nu och tar inte så stort intryck av min omgivning på det sättet man gjorde som tonåring. Det är oansvarigt att säga att man bara ska äta några skedar keso varje dag. Men att skriva om dieter om man har övervikt? Det är något jag tror är bra för att inspirera andra som också är överviktiga. Dock ska det vara med sunt ideal, man ska inte svälta sig själv.



Kramar Ida

Då säger vi 325:- Jag tycker att de är så himla söta. Jag tror jag ska rama in dem och ha dem ovanför sängen :)



Du kan väl skicka ett mail till mig på [email protected] så får du min adress så kan jag få ditt kontonummer så jag kan betala för dem.



Hoppas att du får en jättebra söndag :)

Kramar Ida

sv: tack :D ja, kärlek är underbart :D Snygg din blogg va :D :D